Yes, nu är vi hemma igen. Efter mycket flyttande och mycket isär & ihopskruvande är det mesta äntligen färdigt. Har också hittat ett förråd till mina möbler som inte får plats i mitt gamla barndomsrum. Känns skönt att det mesta är färdigt, och att vi faktiskt kommer någon vart med allt dethär. Har också gjort en budget idag, det behövdes verkligen. Mina pengar f´örsvinner alltids och jag verkar aldrig ha någon aning om vart dem tar vägen. Nu ska det bli ändring på det!

Nervös inför imorgon, ska sätta in P-stav .. En stav, (ändå stor!) ska sättas in i min arm, KLART det kommer göra ont. Eller? Ni som gjort detta och har positiva erfarenheter att dela med er av, var goda kommentera :) .  Hade gärna haft ett barn till nu om det inte vore för en trotsande pojkvän och en väntande skolgång. Vill inte göra detta ensam fler gånger, och vill helst ha gått färdigt skolan innan nästa bebbe ploppar.

Kom på en grej när jag läste en annan tjejs blogg, hon skrev om det jag tänkt på så mycket men inte kunnat uttrycka det riktigt. Jag kommer ha kontakt med M föralltid. Vi har ett barn ihop, och även om han inte träffat liam än så kommer vi alltid ha ett band. Alltid. Kommer jag alltid känna såhär då? Ska det alltid vara såhär?


                                                                  Usch.



                                          Föralltid är en lång tid.